Vi stod alltså och väntade vid YMCA, samtidigt som jag ringde till flygbolaget och försökte få tag i bud firman som skulle leverera den, då budbilen äntligen gled upp framför oss. Då var det ungefär 20 minuter innan våran buss skulle gå och vi hade en lång bit att gå. Som tur är finns det översnälla människor i denna värld och vi råkade stöta på en sådan. Fredrik frågade chauffören på budfirman hur länge det skulle ta att gå till busstoppen och då erbjöd han sig att skjutsa oss dit. Hade vi inte fått skjuts hade vi nog aldrig åkt med den bussen som var den sista som gick, och som vi dessutom redan betalt för.
Lyckan var nu total då jag äntligen fick min packning med alla kläder!
| Glad trots alla dubbelhakor på bilden... |
| Här fick vi se våra första NZ får, några av dom 40 miljoner som finns här. |
Tyvärr for vi från solen i Christchurch till regn i Dunedin. Vad som gjorde saken bättre var att vi fick skjuts av några andra utbytesstudenter från busstationen till Accomodation office där vi skulle hämta nycklarna. Jag antar att vi såg väldigt vilsna ut i spöregnet...
Även där var dom väldigt godhjärtade då dom fixade bedpacks och nycklar åt oss och sedan skjutsade oss hela vägen till dörren till våra flats.
Både jag och Fredrik satt och lyssnade på Timbuktu - Det löser sig i bussen mellan Christchurch och Dunedin. Det stämmer verkligen in på den dagen då det verkligen ordnade upp sig i slutändan, även om jag minst sagt misströstade ett tag!
Härligt med "översnälla" människor. Ni verkar samla på dem - fortsätt med det. Spännande få höra vad som händer till veckan. // Monica
SvaraRadera